Många har haft idoler eller förebilder när man varit yngre. Det har jag aldrig känt att jag haft, vare sig om det handlat om hästar eller inte.

Jag har aldrig haft en grupp eller artist jag slaviskt älskat och sparat planscher på när jag var yngre. Det var bilder på hästar, Min Hästtidningar och vykort släktingar skickat när man fyllt år med djurmotiv.

Inte ens nu när jag är vuxen kan jag påstå att jag har någon direkt förebild. Tills, jag slaviskt läst alla inlägg sen i somras (tror jag) på Dressyrsnack.

Utan att veta om det och utan att någon ”kollat” mig så har jag för första gången lyckats skaffa mig två dessutom, förebilder. Genom att läsa om deras träningar på deras blogg har jag medvetet omedvetet förbättrat min ridning enormt! Jag vet inte riktigt hur jag skall kunna tacka dem, mer än att fortsätta vara en slavisk bloggläserska ;)

Även om vi har mil kvar till att snudda vid deras nivå så ser jag verkligen upp till dem, som två förebilder. Och jag är glad, glad att ha hittat två det-går-att-ta-på-dem-och-de-existerar-på-riktigt-människor.

Jag tror ni förstår vad jag menar. Även om Patrik Kittel långsamt börjar bli en idol också, så känns det så LÅNGT borta för mig att han bara blir en sådan idol man kan ha på insidan av garderoben hemma. O vet ni vad? Jag kanske ska få träffa mina idoler :D

Klicka på bilden så kommer du till deras blogg.