Igår tog jag på Millyard distanssadeln (åhhhh vad bekväm!) och Stormys illrosa träns för att jag inte orkade flytta över bettet till Millyards turkosa. Provade rida på ett kimblewicket bett med kedjan hängandes superlöst så att han inte skulle bli rädd, samt tyglarna i själva stora ringen. För honom var det nog knappt någon märkbar skillnad mot sitt raka han har annars. Vi snirklade runt bland träden, gick över diken och stod stilla vissa stunder. Det märks att det går bättre, så snart hoppas jag på att det går lika bra på grusvägarna :)