Igår tog jag först med Lova till paddocken. Longerade, hade ledövningar (som börjar sitta ordentligt nu och även vändningarna, trots att hon haft lite svårt med högerbogen).

Sen hoppade jag upp och ner på henne runt tio minuter innan jag satte mig upp på henne. Stod sedan still runt fem minuter för att göra en massa one rain stop åt både hållen, innan jag bad henne gå framåt med röstens hjälp. Den känner hon igen från markövningarna och gick då framåt.

Efter några steg sa jag ”whooo” och gjorde ett one rain stop. Det för att befästa att ordet ”whoo” betyder stanna även på hästryggen. På marken är hon ju van att komma in till mig, men på ryggen brukar alltid hästarna direkt förstå stanna direkt :)

Jag skrittade några varv i paddocken och styrde henne bara några gånger, med one rain stop massvis gånger däremellan. Det är en av de vbiktigaste grundstenarna i det hela, lyssnar de inte på den biten, då blir det svårt att stanna hästen. Därför gör jag dessa one rain stop MASSVIS och tillslut lär sig hästen att innan jag ens rör tygeln för att ta den mot mitt ben så stannar den = små hjälper behövs bara.

Sen var jag nöjd och gick tillbaka med henne.
image