Jajjemänn, jag är så laddad! I maj om jag inte minns fel skall jag och Sara rida distans. Jag och Stormy på 5 mil tävling och Sara ska göra debut på clear rounden med fina Charlie.(jag hoppas du orkar och hinner Sara :) )

Tävlingen är i Värmland någonstans, hittar inte info om tävlingen och tror Sara har bättre koll.

Eftersom jag så gärna vill komma ut med Millyard på dressyrtävling så vill jag ut så tidigt som möjligt av året, eller ja, tillräckligt för att vi skall klara av programmet. Så februari/ mars vore perfekt för någon tävlingsdebut för oss båda.
När jag är inne på tävlingsdatabasen och söker efter tävlingar så kan man ju klicka i längsta avståndet från där man bor till tävlingen. Eftersom klubbar har namn som ofta inte har något att göra med orten var den ligger så tycker jag det är så omständigt att kolla upp VART tävlingen egentligen är. Är det bara jag som inte förstår hur man ska göra?

Ni förstår att min Timmy får hälsa på duschen var gång vi kommer hem från stallet va, så som marken ser ut ;)

En TRÖTT men nöjd Millyard efter förmiddagens ridpass. Han var pigg som en kanonkula och tog mer än gärna galoppfattningen från skritt utan problem.
Vi övade mycket på öppnor, slutor, skänkelvikningar i skritt och trav, samt bakdelsvändningar (skritt givetvis) :)
Jag är så stolt över min fux. Han håller sig lugn och gör mer än oftast som jag ber honom om.

Jag försöker ständigt tänka på sitsen, hur jag påverkar och hur jag skall påverka med så små hjälper som möjligt. Jag försöker sällan ha någon kontakt med hästens mun, utan tar ett tygeltag när han inte lyssnar på mina hjälper i övrigt om vi skall svänga eller sakta tempot tex. Eftersom jag rider av en mix an western/ nh/ dressyr så vill jag kunna växla grenarna utan att det blir någon större förändring för honom.
Jag har sagt det många gånger förut, men jag vill att hästen skall bära upp sig själv utan någon hjälp av mig i armarna. Jag vet att duktiga ryttare inte ”lyfter upp/ bär” hästen så, eftersom de skall vara självbärande, men många håller ett för hårt stöd på tyglarna, och hästen ”vilar” halsen/ huvudet i våra armar.

Under gymnasietiden var många av hästarna ridna så och jag förstörde som 17-åring mina armar pga den ridningen, därav började jag rida på långa tyglar och på ett annat sätt få hästen att jobba rätt. Läkarna tyckte jag skulle ha uppehåll helt med hästar under ett år, men den envisa hästbitna tjejen envisades med att det VISST skall gå!