Millyard

Jag har haft Millyard i 10.5 år.

För ett år sen ungefär funderande jag på vad Millyard skulle må bäst av om jag la bort mina känslor. Jag hade ju ändå några hästar så att säga ;)

Jag tänkte att någon annan människa kanske kan erbjuda honom ett bättre liv än jag. Som älskar honom högt som jag även alltid gjort innan han blir ”för gammal”.

Aldrig skadad, men har shivering, går inte binda fast, fryser av minsta lilla fukt i princip (skakar han blir han spänd o massör får komma ut innan det går o rida. Han får så ont att han vill skicka av en), han stressar lätt upp sig… Listan kan göras lång. Allt special special blev ”porslinshästen” och följer man ”manualen” jag under alla år kommit på funkar det bra.

Men han är speciell. 

Tiden gick o jag la ut annons o tänkte att kanske finns det någon annan för honom, fast jag ville ha kvar honom hela tiden. Flera hörde av sig, han åkte iväg på prov en kort tid o jag hämtade honom. 

Efter det kände jag ”han får bli kvar eller så mår han nog bättre av att tas bort än att hamna ”fel”.

Detaljerna kring vad ”fel” är går o göras lång, men han kan bli farlig för en själv och sig själv. Lovar. 10 år ihop med honom o jag känner honom väl. 

Hursom. Tiden gick o tankarna gnagde i mig. 

Är jag egoistisk som har honom kvar vid liv? Han är ingen ”skrota i hagen” häst.

Svårfödd, (sooom jag kämpat o kämpar med att få honom rund o lyckats bra EN gång på alla år). Har kollat upp honom o han har ämnesomsättningsproblem.

Nåja, det finns mycket o skriva. 

När kylan kom senare i höst o skakningarna kom så sköljde samvetet över mig igen.

Lider han? Trivs han? Varför har jag honom? O så vidare.

Tillslut ”övertygade” jag mig om att jag gett honom 10 år o ännu en vinter med fukt o skakningar inte gör honom gott.

Eller skulle jag ge honom en chans till? En vinter? Vi hade ju flyttat… Nä jag har gett det 10 år.

Tänkte att det får bli efter nyår när jul o allt lagt sig.

Ringde Hästklinik o hörde vad de tog för att ta bort en ”frisk” icke utdömd häst och även till ett företag som kommer hem till stallet o tar bort dem.

Tankarna åt nästan upp mig. Jag drömde att jag tagit bort honom o grät att jag ångrade mig.

Kände in känslan i stallet. Tankar upp o ner.

Jag landade slutligen i att han blir kvar hos mig :)

Nu har jag skaffat nytt foder, nytt hopp om att det SKA bli bra, lasrar honom kontinuerligt osv. Såklart han ska stanna ♡

2 reaktion på “Millyard

  1. Svåra saker Tanja. Det tar mkt energi att behöva resonera och vända på varje möjlighet, även om du fattat ett beslut så är det som att ”programmet ligger och jobbar i bakgrunden”
    Det som är svårast är ”Who am I to judge”, att vara den som i det yttersta står till svars för konsekvenserna av ett beslut, vilket det än må vara. För mig har det alltid varit viktigt att vända på det lite, fråga mig själv varför det är svårt. Är det för att jag får skuldkänslor som jag undviker det, är det för min egna skull jag inte vill fatta beslutet. För att jag själv ska slippa må dåligt, få onda ögat av andra i denna upplysta tid när allt måste berättas och därmed kunna dömas av andra.

    När jag var i en liknande situation tog jag mig gott om tid (6 mån) att vila i beslutet, låta det sjunka in och gråta klart. Jag kom fram till att jag fött upp och tagit hand om denna häst i 17 år och att det var mitt ansvar att ge ett värdigt slut. Även om det inte var akut så skulle jag vara tvungen att fatta beslutet. Nu eller sen.
    Det jag kom fram till under mognadsprocessen var:
    Hästar lever här och nu.
    Hästar skuldbelägger inte.
    Det är vi människor som gör det. Vi är där och river och river och låter det ta onödigt lång tid att läka.

    Självklart fick jag starka känslor av ånger efteråt, men det var inte bra saknad utan mest skuld.

    Jag skriver inte det här för att råda dig hur du ska göra, utan för att ventilera ämnet och dela det jobbiga i ett beslut, vilket det än må vara.
    (Tycker att du resonerar rätt i att låta honom stanna hos dig, känsliga hästar mår bättre att slippa byta både miljö, ryttare och rutiner.)

    • TACK för din kommentar <3
      Jag har ju tack och lov inte heller behövt ha en deadline på när mitt beslut skulle tas, annars hade jag nog tagit ett förhastat beslut. Jag kan ju såklart inte veta vad jag känner inför nästa vinter, eller om 2 år. Men jag försöker likt du skriver som hästarna, leva "här o nu" och låta mitt beslut i det här vara okej. Det är iaf ett aktivt val jag gjort att behålla honom och det känns faktiskt genuint skönt inifrån och ut hos mig och då känns det rätt.
      Det är verkligen jättejobbigt att ha det här åtagandet över någon annans liv. Jag gillade ditt tankesätt om saknad och skuld och är det samvetet som gör att jag väljer det jag gör. Kloka ord så återigen, tack <3

Kommentarer inaktiverade.