På gång!

Japp, Millyard och jag är på väg att hitta gnistan, motivationen och de bra träningsdagarna igen.

Senast igår tömkörde jag honom i sommarhagen (skritt och trav eftersom han är barfota, och snön är hal än), red honom sedan ca en kvart bara i skritt och lite trav. Vi red på ett nytt ställe i hagen där det är lite skog och lite ”farliga” saker. När jag annars lägger emot spöet eller vänstra skänkeln brukar han svara med att slå upp huvudet o komma loss vänstertygeln, men efter all tömkörning verkar det ha gett nytta och han förstår att han ska FRAMÅT.

Han markerade bara några gånger, men lyssnade snabbt på mig och gjorde som jag bad. Eftersom det gick så bra avslutade jag snabbt och tog honom till stallet igen.

Idag hade jag bestämt mig för att vi skulle åka till ridhuset. Inte dit jag brukar åka, utan där jag varit på pay& jump och träningstävlingar förut. Det ligger ca 8 km från stallet. Jenny som har Hampus jag fick rida, som tävlar i samma lag som mig o Stormy har sin häst där.

Hur som, jag skulle lasta Millyard och han stegrade, stegrade, stegrade…. Stegrade… stegrade…. Gick in i transporten och stod lugnt. Bad honom backa för att jag inte vill att han kastar sig ut. Han stegrar utanför, o lite till…. o ännu mer. Går in, står snällt tills jag ber honom backa o kastar sig… Stegrar (han står hela tiden rätt upp och höll flera ggr på att gå omkull).

När jag var nöjd med att han lugnt backade var vi båda svettiga. Sen var det bara att knäppa fast remmen bak, fälla upp lemmen (som krånglade så det blev mer träning) och sedan knäppa honom fram.

Han har aldrig varit svår att lasta alls, fram tills att han kom på att sitta fast inte var kul och började kasta sig…

Nåväl, vi kom fram och han fick stå kvar i transporten runt tjugo minuter först. Var coollugn inne i deras stall, sen gick vi till ridhuset och jag tömkörde honom i skritt o trav ca en kvart.

Han tyckte hinderstöden, pallen och allt annar som fanns där inne var lite scary, men kändes ändå ”fin”.

Hoppade upp och red ett BRA pass på honom. Fokus låg inte på att få honom i rätt form och jobba rätt, utan jag höll lite mer ”hårt” i tyglarna än jag brukar, för att han ska vänja sig mer vid att det inte är farligt med lite kontakt.

Vid flera tillfällen när han försökte ”krångla” släppte han det snabbt och lyssnade på mina framåtdrivande hjälper. GLAD MATTE!!!

För övrigt ska jag ringa och boka en tid hos en eftertraktad equiterapeut som ska få kika igenom honom i vår. Han är ju kollad flera ggr förut, men det finns säkert nåt/ flera saker att finna och behandla.

nh2 nh3