Leda hästen bakom sig

Jag har alltid sedan jag började med NH lett hästarna bakom mig. Inte hack i häl med korta grimskaft utan fortfarande med ett långt rep.
För att lära hästen att den skall hålla sig bakom måste det här med longeringen först fungera, det är grunden i en hel del.

Varför jag inte gillar att leda en häst bredvid mig är att har jag en häst som är tillräckligt stor, så skymmer den min sikt på min högersida, eftersom huvudet/ halsen är där i min synhöjd. dessutom skymmer jag sikten för hästen på dennes vänsteröga. Blir hästen rädd för något på högersidan, är risken att den hoppar/kliver från det den är rädd för, alltså åt vänster där jag går.
Har varit med om detta flera gånger, och även när man leder hästen längs en väg där det är staket på båda sidor.

Leder jag däremot hästen flera meter bakom mig, och hästen blir rädd för något kan den hoppa åt sidorna, framåt (mina hälsenor klarar sig eftersom repet är så långt) och hästen har full koll åt alla håll utan att jag är ivägen. Dessutom går ledaren (jag) först och oftast har hästen inga problem med att acceptera detta eftersom det är ändå så de går i hagen i rangordningen när de går på en stig tex.
Vad föredrar ni?

/Tanja

Dressyrträning

Idag var första träningen inför tävlingen med Stormy och vi hann rida igenom programmet några gånger, med lite pauser på träning av det som inte fungerade. Han var väl inte riktigt så samarbetsvillig som jag hade önskat, så vi fick öva mycket sidförflyttningar, för han hänger sig lätt i vänster varv, speciellt i galoppen.
Tog staketet till hjälp och övade sidförflyttningar för båda skänklar längs långsidorna tills han lyssnade bättre. Sen släppte det och vi kunde fortsätta öva på programmet.
Vi får fortsätta öva på imorgon och hoppas han släppt lite då i kroppen. Han har ju trots allt varit på ridläger med Julia i tre dagar och hoppat så han hade nog lite träningsvärk. Känns han stel imorgon får han stå en dag.

Longerade Millyard lite idag med, och han är så himla mjuk och fin så han är så lätt att trampa på med bakdelen och böja på nacken bara i repgrimman.

Ska ta fram mina kartor sen och planera en ritt till en kompis och går vägarna dit som jag vill, kommer jag och Stormy stanna där över natten. Hur härligt som helst att göra en sådan ritt :)

Började förresten öva på Stormys fångande i hagen och tränade redan i stallet att hålla en näve med korn. När han försökte ta kornet ur handen på mig stängde jag bara handen. När han insåg att han inte kom åt maten i min hand vände han bort huvudet, och jag var snabb med att öppna handen och ge honom kornbitarna. När han hajat det här kommer han förstå att så länge han försöker ta maten ur handen på mig får han inget.

Här ett gammalt kort på mig och Millyard när han för 70-11:e får pressenningen på sig.

/Tanja

Utplastning fortsättning

När hästen accepterar att ett rep släpar efter den och inte reagerar på utplastningen som jag beskrivit nedan, kan man gå vidare till nästa steg.
Återigen är det svårt att säga att det är hit nästan steg är, för det beror på hästen. Man kan göra som jag gjort, ta ett långt rep och sätta fast ikea-påsen i änden och sedan leda hästen eller släppa den direkt.
Denna övningen gör jag för att hästen skall vänja sig vid att sådant som sker bakom synfältet ”döda vinkeln” inte är farligt, för jag vill inte ha en bakskygg häst.

Eftersom hästen, återigen, får tänka efter själv hur man blir av med det äckliga så kommer den antagligen springa, och springa och springa och växla mellan trav och galopp en stund för att se om det försvinner. Men först när hästen stannat går du fram till den och klappar om den och tar bort ”det farliga”. Hästen skall förstå att DU är det trygga och det man kan lita på.
Om du tycker hästen sprungit länge när det bara gått runt 5-10 min och du själv försöker sakta av den och stanna den, låter du inte hästen TÄNKA SJÄLV och komma fram till en lösning.
Visserligen, har det gått uppåt 25 minuter och hästen springer lika mycket kan du ju givetvis försöka lugna ner den, men ändå ”förstör man” lite av själva tanken med det hela att den själv skall komma fram till beslutet, men en del kanske behöver hjälp helt enkelt.

Om hästen skulle vara väldigt bakskygg innan man gör denna övningen, kan man istället sätta fast en lite påse (typ Apoteks-påse) på ett dressyrspö eller longerspö och stå på säkerhetsavstånd, och låta hästen gå runt på volt (i repgrimma och långt rep), och så fort hästen stannar, tar du ner spöet till marken och berömmer hästen.
Tycket hästen att spöet med påsen är farligt behöver du kanske börja med att ”plasta ut” spöet först, då du rör hästyen med spöet över hela kroppen, på benen, bakom den, under magen…
Så därför har jag svårt för att säga ”just den här ordningen”, för det beror på situationen och vilken häst.

Någon av er läsare som testat detta?

Sunny hade noga koll på påsen och galopperade, travade, galopperade och provade olika sätt, som att byta varv för att se vad som hände då, o påsen hängde ju snällt med.
Till slut kom han på att JAG var ju det trygga så han kom in till mig. Hans blick var väldigt lugn och avslappnad. (och säkert trött med) hehe.

/Tanja

Mer kort

Fler kort från gårdagens utplastning med Sunny.
Som ni ser så är repet långt så om han skulle bli rädd och studsa åt något håll har jag tillräckligt med avstånd, och i värsta fall om man tappar honom, så är han iaf innanför staket.
Han var verkligen ovanligt lugn att träna för att vara första gången, men det är verkligen olika. Nästa gång jag plastar ut honom kan man få en annan reaktion, tills ahn accepterat ikea-påsen.
När jag plastade ut Stormy första gången för många år sen rörde han sig knappt överhuvudtaget. Kan något i världen vara farligt eller? Älskar hans lugna inställning :)

Borde kanske ”uppdatera” de andra hästarna med, för bara för att man har plastat ut dem en gång ordentligt så behöver man ”uppdatera” dem ibland ändå, och jag kan erkänna att jag varit alltför dålig på det.
Verkligen på tiden med Millyard om jag nu skall köra in honom dessutom, då funkar det verkligen inte om man är rädd om benen, bakskygg eller rädd för stenar i gräset.

För att inte få panik om det långa repet hamnar mellan benen på hästen, så vänjer jag den helt enkelt med det. Antingen låter jag repet hänga löst efter dem, i tex paddocken så slingrar det sig vid bakbenen och hänger på marken, och vet man om att man har en häst som är väldigt rädd har man istället två rep. Det ena håller man hästen i (bind helst inte upp hästen i det här momentet heller). Sen håller du det andra repet och lägger det runt ena frambenet, så att du håller om båda ändarna.
Sen lägger det det runt kotan, drar försiktigt upp det högre på benet, längre ner och vrider lite, och gör likadant på alla benen. Ha hela tiden koll på hur hästen reagera. Ha gärna ett långt grimskaft/ rep så att du står bortom sparkavstånd. När detta momentet sitter (alltså hästen står stilla och verkar inte bry sig) så kan man prova att leda den med hängande grimskaft eller släppa den.
Det jag vill med denna övningen, som de andra, är att hästen stannar.

Lägg märke till hans blick på bilderna. Han har sänkt hals och lugn blick, med öronen uppmärksamt bakåt för att ha koll på vad jag gör/ det nya under magen.

/Tanja

Nh- utplastning

Här kommer kort från dagens träning med Sunny.
När man skall ”plasta ut” är det bäst att man har hjälm och vantar, för att du skall slippa eventuella brännskador i händerna och om hästen reagerar som du inte tänkt är i alla fall huvudet bra att skydda.
Även om jag visar med bilder och beskrivningar är det ändå svårt att förklara tillräckligt väl. Jag har hållit på med natural horsemanship i över nio år och har tränat på ett trettio-tal hästar/ponnyer. Minst. Så jag är van och man skall hellre låta bli än försöka sig på något man kanske inte klarar av.

Var någonstans där det är inhägnat. Inte i stallet där hästen är uppbunden, för hästen skall få möjlighet att gå undan det otäcka om den tycker det.
En paddock eller hage (helst då inga andra är i hagen samtidigt) funkar bra.

Tror ni flesta läsare vet vad ”skänkeldöd” betyder. Att hästen slutat lyssna på skänkeln och vad skall man då göra?
Varför hästen blir skänkeldöd är ett slags försvar kan man säga. Tänk er själva om ni var en ponny på en ridskola och många nybörjare rider på er, några timmar om dagen. Barnen på din rygg har inte en kanonbalans och inte lärt sig riktigt det där med att hålla fötterna stilla. Och när du skall trava eller galoppera, sitter ryttaren på din rygg och driver i VARJE STEG. Som om den sa ”galopp, ja, galopp, galopp, galopp, galopp, galopp….” Hur trött skulle du inte bli av att ”höra” detta hela tiden? Du håller ju galoppen, precis som den sa till dig från början.
Till slut galopperar du när DU vill och när ridläraren sagt ”..o så fattar ni vänster galopp” så ger ryttaren på din rygg kommandot, o du vet att denne kommer tjata om din galopp tills ni skall göra något annat, så du börjar igonrera det. Tar galoppen när du har list helt enkelt.
Jag har nog aldrig riktigt fatta varför man skall driva i varje steg, inte det att jag är med hur du får igång motorn där bak, men alla rider ju inte likadant. Samma som att du skall inte ha balansen i tyglarna, men rider alla verikligen inte så så? Precis.

Hur som, utplastningen är just att göra dem ”döda” för vissa saker.
Jag vill ha en häst som reagerar så lite som möjligt om jag skall ta av mig en tröja/ jacka från hästryggen, det ligger en plastpåse i diket osv. Ju mer man tränat innan ju mer minskar man risken att den blir kanonrädd.
Det jag vill ha ut är att hästen lär sig att STANNA, istället för att skena. Och jag använder mig fortfarande av samma metod, att hästen frå välja själv och komma fram till hur den blir av med ”det otäcka” :)

Om man skall börja någonstans, så börjar jag med en ikea-påse som jag skrynklat ihop till en liten boll. Jag ”borstar” med den som om den vore en borste och håller noga koll hela tiden på hur hästen reagerar. En del blir rädda av bara detta. Du skall kunna borsta hästen med ikea-påsen överallt på kroppen. Eftersom den prasslar lite så kan en del reagera kraftigt, medan vissa tycker om dem eftersom det brukar väl komma ut mat från dem..?

När jag tränat detta från BÅDA sidor, vecklar jag ut den lite lite grann och gör likadant, båda sidor. Bogen, ryggen, bakdelen, under magen, framför bogen, bakom hästen…

Om hästen inte står still så håller jag kort kort på grimskaftet och låter hästen gå runt mig på en LITEN volt, tillräckligt liten så jag kan stå still och fortsätta med det obehag/otäcka jag gör med hästen. När den stannar, slutar jag direkt.
den får då eftergift. När den gör rätt, alltså stannar, tar jag bort det otäcka. Så länge den gör ”fel” beteende, alltså rör på sig fortsätter jag med det otäcka. Jag tvingar alltså inte hästen att stå still, utan den får gå runt tills den själv kommer på hur man blir av med det obehagliga.

Sen vecklar jag ut den mer o mer tills den är utvecklad helt. Ibland tar det flera dagar eller veckor för olika hästar att komma såhär långt, det är väldigt individuellt.

Sen viftar jag med påsen framför huvudet, under magen, benen, bakom den o så, precis som innan. Står dne still håller jag bara på korta stunder för att den skall förstå att den gör rätt när den står still :)

När hästen står helt still och inte är rädd för den, kan jag väldigt lätt sätta fast den i stigbygeln utan att binda fast den, för att den lätt skall lossna, ifall hästen får total panik så jag vet hur den reagerar i början.
Då longerar jag den som jag visat tidigare, och sätter alltid påsen på insidan mot mig först. Sätter man den på utsidan är risken att den kastar sig in till dig om den blir så rädd.
Om hästen ökar farten till trav eller galopp, försök bara hålla kvar och låt den springa på en större volt runt dig (så börja inte med detta förrän longeringen innan sitter, för man skall helst ha repgrimma och inte bett på här).
Hästen skall själv komma på att det otäcka först försvinner när den stannar. Har man då innan tränat tillräckligt mycket att den förstår att stannar den försvinner det, så brukar de flesta hästar bara ta några varv i galopp och sedan kommer den på att det försvann ju om man stannade :)
Här är det eget tänkande :D

Sedan gör jag detta i båda varven, och kan sedan fästa den på ryggen, under magen ju mer den är tränad.

Tidiga mornar och sena kvällar

Inte så lätt att ta sig upp med klaröppna ögon på morgonen när man de senaste veckorna haft alldeles för lite sömn, men, vad gör man inte för att få träffa sina hästar? :)
Jobbar alltid kvällar (med vissa undantag) så därför har jag möjlighet att ta sovmorgon egentligen, men det känns inte som jag hinner det :P

Denna dagen står det uitplastnings-träning med Sunny på schemat. Bilder kommer senare.

Bilden nedan är ett fullblodssto på 2 år som inte tyckte pressenningen var speciellt farlig efter ett tag.

/Tanja

Inkörning

Blev förresten mitt under träningspasset med Millyard när jag tömkörde, väldigt sugen på att köra in honom. Har nämligen känt att jag inte borde köra in honom för jag tror det finns ”andra mer lämpade”, men hur var det nu? Skulle man inte öva på just sådant som inte fungerar? Stenar (tänk, ett stort lejon ligger nog där o lurar) och annat farligt har jag länge känt att det funkar ju på ryggen, men sitter man i en vagn bakom blir det liksom värre, eftersom just en vagn är bakom och kanske inte kan snurra runt eller sidförflytta sig så smidigt som hästen gör :P

Men, om jag i alla fall har målet att köra in honom, så får det TA DEN TID DET TAR. Stressar man på så får man ett stort bakslag, så givetvis skall jag ju köra in honom!
Först o främst är det ju självklart att tömkörningen skall funka, det är ju själva grunden. Sen skall jag plasta ut honom (mm, ville ni ha tips? )
Och sen sätta på låtsas skaklar o dra läskiga föremål bakom. Har du en bakskygg häst är det omöjligt att undvika olyckor i framtiden.
Så, det blir en härlig utmaning för oss :) Bella är ju inkörd sen hon var liten (varmblodstravare) så henne skall jag helt enkelt träna för vagnen igen så vi kan köra igen :)

Vore ju toppen att ha både Stormy, Bella o Millyard kör-färdiga :)

/Tanja